Recension: Shanghai Affairs

Shanghai Affairs (Sun tong saan dai hing)

Skådespelare: Donnie Yen Chi Tan, Athena Chu Yan, Yu Rong Guang, Woody Chan Chin Pang, Kenji Tanigaki, Chen Hung, Lam Yiu San, Lee Qui, Man Choh Han, Shing Cheung Ban, Tam Man Ying, Yan Yi Shek

År: 1998

Land: Hong Kong

Genre: Martial art, drama, romantik

Regi: Donnie Yen Chi Tan

Manus: Donnie Yen Chi Tan

Invånarna i Shanghais Ja-Bei distrikt har det inte lätt. Den hemska yxligan, ledd av Yue Lo-Chi (Yu Rong-Guang), försöker med våld köra bort de fattiga människorna eftersom de står i vägen för ett flådigt casinobygge. Samtidigt rövas stadens barn bort och dumpas, mördade och skändade, i en närliggande flod. Polisen står maktlös och allt är misär. Det är i detta ögonblick den västerländskt utbildade läkaren Tong Shan (Donnie Yen) anländer till Ja-Bei för att öppna en klinik. Det dröjer inte länge innan Tong Shan, och hans assistent Bond, dras in i lokalbefolkningens svårigheter. Saker och ting underlättas inte heller av att det utvecklas en romans mellan Tong Shan och Yue Lo-Chis syster, Yue Shen (Athena Chu).

Detta är den andra filmen Donnie Yen både regisserat, producerat och spelat i själv (Legend of the wolf är den första), och de båda filmerna skiljer sig åt på lika på punkter de liknar varandra. Jag anser att Donnie Yen först och främst är en actiongud, och som jag skrev i min recension av Legend of the wolf blev jag lite besviken över hans val att filma alla fightscener med olika stilistiska grepp, t.ex. snabba klipp och påträngande vinklar. Till min stora glädje upptäckte jag att samtliga actionscener i Shanghai Affairs är filmade på ett mer konventionellt sätt, men det är ungefär också det enda positiva med filmen. Donnie Yen inleder inspirerat. Redan efter 7 minuter drabbar lokalbefolkningen och yxligan samman i ett rallarslagsmål av rang, och när ovan nämnde man gör entré sker det i bästa cowboystil – slowmotion, kameran klipper strax ovanför knäna och löven på gatan yr runt av blåsten – men underbart är tyvärr kort, något som är symptomatiskt för hela filmen. Slagsmålen är välgjorda, men precis när det känns som om de verkligen håller på att hetta till och höja sig över en rudimentär nivå så är de abrupt slut. Handlingen, som i mina ögon är en perfekt ursäkt att i sprakande dueller slänga Donnie Yen och Yu Rong-Guang öga mot öga med varandra, utmynnar endast i tre korta, men ack så välgjorda utbyten av smällar dem emellan. Precis som i Legend of the wolf känns det som att Donnie Yen valt att gå den svåra vägen med det material han trots allt haft till förfogande. Ett riktigt schysst actionupplägg kastas bort på något som ska likna ett försök till seriöst skådespeleri och passionerad kärleksdramatik.

Skådespeleriet, ja. Ambitionerna har helt klart varit att gå på djupet med karaktärerna, och extra utrymme ges åt Yus Lo-Chi. Man ska förstå hans motiv, vad som driver hans hänsynslösa terror gentemot folket, men även hans speciella syskonkärlek gentemot sin syster. Därför är det väldigt synd att alla karaktärer känns som träiga pastischer, hopkok, på genrens alla tidigare stereotyper. Tong Shan är den rättrådigaste läkaren världen skådat, tycks det, och likt en Robin Hood är han totalt osjälvisk i sitt agerande för att hjälpa andra. Assistenten Bond är hans bångstyrige men godhjärtade sidekick. Man har sett allt förr, och det är tillfälligtvis plågsamt att se ensemblen leverera tomma klichéer i det förutsägbara händelseförloppet.

Men hallå! En sann Donnie-älskare borde vid det här laget tagit sig för bröstet och ropat ”Handling, schmandling! Jag struntar i plotten så länge jag får se en jumping back-kick!” (Jag gjorde det iallafall). Som tidigare konstaterat är dock inte actionscenerna skäl nog att plåga sig igenom filmen. Missförstå mig rätt; det är, i likhet med Legend of the wolf, ingen särskilt bra film, men det finns trots allt många, mycket sämre, rullar där ute. Det smärtar bara så att återigen se Donnie Yen totalt missa målet när han ändå haft alla trumfkorten i sin hand. Shanghai Affairs är inte en film värdig Yen i mina ögon. Däremot börjar jag fundera på huruvida man ska omvärdera hans egna ambitioner eller inte, saker och ting blev trots allt inte mycket bättre efteråt (*host*Ballistic Kiss*host*)...

För att summera: Shanghai Affairs är en film som enbart bör ses av inbitna Donnie Yen-fans. Andra som bara är lite sugna på att slå ihjäl en eftermiddag rekommenderas varmt att leta vidare. Filmen slipper ändå bottenbetyget på grund av att Yens actionregi förbättrats sedan Legend of the wolf och det finns trots allt en del ytterst små, men blixtrande, ljusglimtar att hämta på den fronten.

Av: Patrick Stanelius