Recension: Sixty Million Dollar Man

Sixty Million Dollar Man (Baak bin sing gwan)

Skådespelare: Stephen Chow Sing Chi, Ng Man Tat, Gigi Leung Wing Kei, Elvis Tsui Kam Kong, Chan Chi Fai, Law Kar Ying, Mimi Chu Mi Mi, Lee Kin Yan, Manfred Wong Man Jun, Pauline, Suen Kai Kwan, Charles Heung Wah Keung, Hung Siu Wan, Alvina Kong Yan Yin, Guy Lai Ying Chau, Deon Lam Dik On, David John Saunders, Darren Shahlavi, Sung Boon Chung, Johnny Tang Siu Chuen, Wong Yat Fei

År: 1995

Land: Hong Kong

Genre: Komedi

Regi: Raymond Yip Wai Man

Manus: Wong Jing, Raymond Yip Wai Man

Det här är nog något av det fånigaste jag sett, och då har jag ändå sett en hel del HK-komedier, framförallt med Stephen Chow. Och det behöver inte vara dåligt bara därför det är fånigt. Ju fånigare destå bättre. Men i det här fallet vet jag faktiskt inte vilket jag föredrar.

Stephen spelar en bortskämd miljonär som efter att ha bjudit ut en gangsters flickvän, blir sprängd i bitar och sedan med hjälp av sin ständige följeslagare Ng Man-Tat, ihopbyggd. Och detta till en helt värdelös robotliknande man, därav namnet Sixty Million Dollar Man. Och det är här problemet ligger. Emellanåt är det hur roligt som helst, efter att i nästa stund sänka sig till värsta Bollibompa-humorn. Om ni förstår vad jag menar!? Filmen i sig kan lättast beskrivas som en kinesisk version av The Mask, ni vet den där "roliga" filmen med Jim Carrey. På så sätt är ju Stephen ett bra val för filmen, eftersom han rätt ofta blir jämförd med just Jim Carrey.

.

Personligen anser jag att Stephen både är en bättre skådis, tänker bl.a. på vilket framförande han gjorde i Final Justice, och en bättre komiker. Men inget ont om Carrey, och nog pratat om honom.

Vad som räddar filmen är Stephens blotta närvaro, inte att förglömma den underbara Ng Man-Tat. Som liksom i flertalet Chow-filmer, spelar Stephens hunsade assistent/betjänt. Filmen har även ett par flirtar med kända Hollywood-filmer. Vi hittar bl.a. en suverän parodi på dansscenen i Pulp Fiction, samt scenen där Mia Wallace tagit en överdos och Travolta tvingas trycka in en spruta i hennes hjärta. Fast här tvärtom, alltså att Stephen överdoserat, och just den scenen är något av det roligaste jag någonsin sett, och det är just sådana småsaker som räddar filmen.

Filmen är utgiven av Mei Ah, som jag anser vara ett riktigt skitbolag. Kvalitén på filmen är skiftande men klart godkänd, den återges i sitt originalformat och har ett hyfsat ljudspår i form av Dolby Digital. Vad har jag då emot Mei Ah? Majoriteten av deras utgåvor har undermåliga menyer, inbränd text och skiftande kvalite. Men på plussidan ligger att dom är relativt billiga. Och för en summa på ca. 50-60 spänn, beroende på om du importerar själv, är klart överkomligt.

Så hittar du filmen till ett överkomligt pris, tycker jag du garanterat skall köpa den. Beroende på om du gillar Stephen Chow alltså. Som producent hittar vi som vanligt Wong Jing, som började sitt samarbete med Stephen i början på nittiotalet och filmen God of Gamblers 2, och därefter i filmer som Royal Tramp, Love on Delivery, Forbidden City Cop och Tricky Master.

Och roligt att nämna är också att regissören Raymond Yip även har filmen "Portland Street" Blues på sitt samvete!!

Av: Stefan Johansson