Recension: Spirits

Spirits (Oan hon)

Skådespelare: Catherine Ai, Tang Hue Chi, Tuan Cuong, Mai Thy Dao, Kathleen Luong, Michael Minh, Megan Nguyen, Victoria Nguyen, Dang Hung Son, Nam Sinh Tin, Kathy Uyen, Becky B. Vu, Kelsey Yonemura

År: 2004

Land: Vietnam

Genre: Skräck, thriller

Regi: Victor Vu

Manus: Nguyen Hoang Nam, Peter Vo

En spökfilm från Vietnam, kan det vara något annat än en lam Ringu-kopia? För att få lite omväxling i mitt filmtittande efter alla filmer från Korea och Japan så beslöt jag mig för att ta reda på detta.

Filmen som är uppdelad i 3 kortare filmer, eller episoder, utspelar sig i dagens Vietnam och gemensamt för de 3 episoderna är att vi får följa författaren Loc (Tuan Cuong). Filmens handling sträcker sig totalt över en ganska lång tid, en relativt stor del av Loc’s vuxna liv.

I första delen, ”The Visitor” får vi se hur Loc kommer till, vad han tror är, en övergiven gård för att skriva på sin nya bok. Loc är en nu bara en ung och relativt ny författare som inte skördat jättestora framgångar. Till sin förvåning märker han dock att den vackra och lätt nedstämda Hoa (Kathy Nguyen) redan bor på gården och han är på väg att gå därifrån igen. Men Hoa som känner sig ensam erbjuder honom att bo där med henne, så att han kan arbeta i lugn och ro. Det dröjer dock inte länge förrän det uppstår kärlek mellan de två unga, och allt verkar frid och fröjd. Men Loc känner att de inte är ensamma på gården, han vaknar av skrik på natten och han ser skuggor av människor ute på gården. Det visar sig att Hoa bär på en hemlighet, en hemlighet som driver Loc till vansinne.

När andra delen, kallad ”Only Child” tar sin början så lever Loc kvar i huset, under uppsyn av psykologstudenten Linh. Lihn är övertygad om att Loc inte är en galning, utan snarare ett missförstått geni. Med tiden så tillfrisknar Loc och kommer tillbaka till verkligheten och ännu en gång blir Loc kär, och paret gifter sig ganska omgående. De lever ett tryggt och bra liv tillsammans, det enda som gör Loc fundersam är att paret inte verkar kunna få barn. Han går till läkaren och finner att han är helt frisk, och när Lihn vägrar göra detsamma så börjar ännu en av de mörkaste hemligheterna att nå ytan.

Tredje och sista delen ”The Diviner” utspelar sig många år senare och Loc börjar bli en gammal man, men han bor allt jämt kvar i huset. Han lever där ensam och besatt av sitt arbete. Till huset kommer nu en äldre dam som påstår sig vara sänd av Linhs familj för att driva ut andar i Locs hus. Loc låter henne bo där, och genom hennes ögon får vi se hur de tre delarna vävs ihop och sanningen kommer fram.

Jag var skeptisk till filmen när den började, det här med flera små filmer i en som ska vävas ihop i slutet är svårt att lyckas med och bör därför oftast undvikas. Men det här är inte dåligt, tvärtom. Victor Vu som gjort filmen berättar en väldigt långsam historia på ett bra sätt, det är kärlek, drama, spänning och skrämselscener varvat med varandra under dessa knappa två timmar. Och till skillnad från många andra asiatiska rysare där man blandar ihop alla olika människor lätt så är här istället mycket begränsad med olika karaktärer, vilket gör filmen lättare att följa.

Filmen har dock ett väldigt stort problem enligt mig och det är att det känns som den hela tiden upprepar sig själv genom de tre episoderna av Locs liv. Detta är väldigt synd då filmen i övrigt är välgjord och hade potential till betydligt högre betyg. Skådespeleriet är överlag bra, framförallt av Tuan Cuong som imponerar som Loc och man ser verkligen hur karaktären förändras under filmens gång. I övrigt är jag imponerad av musiken, hur den ger mer själ till en del vackra scener. Skrämseleffekterna i filmen är inte så jättemånga och inte så jätteläskiga, utan istället så kommer de krypande och hela filmen får en härlig stämning.

Och som svar på min egna fråga. Ja filmen har givetvis lånat mycket från de senaste årens Japanska rysare, men samtidigt har den lånat minst lika mycket från exempelvis Sjätte Sinnet. Den är på inget sätt originell men gillar man rysare och vill känna lite på Vietnamesisk-film så rekommenderar jag absolut ”Spirits”.

Av: Christian Rasmusson