Recension: Super Inframan

Super Inframan (Zhong guo chao ren)

Skådespelare: Danny Lee Sau Yin, Wong Hap, Dana, Bruce Le, Gam Gwan, Kong Yeung, Eddie Lam Man Wai, Lau Wai Yue, Fanny Leung Maan Yee, Yuen Man Tzu, Kong Chuen, Lau Cheun, Ng Yuen Fan, Ting Tung

År: 1975

Land: Hong Kong

Genre: Sci-Fi, action

Regi: Hua Shan

Manus: Ni Kuang

Hong Kong skakas av en mängd märkliga händelser, fruktansvärda jordbävningar svallar över landet och ett mystiskt slott reser sig ur marken. Detta är prinsessan Elzibub's hem och hon har återvänt till jorden med mål att erövra den. Med sig har hon en hel arme av groteska varelser. Myndigheterna inser att något måste göras och de söker upp en frivillig man vid namn Rayma för att ge honom den styrka han behöver för att krossa Elzibub och hennes anhang. Han genomgår en rad experiment som ger honom superkrafter, han förvandlas till Super Inframan. Men är hans krafter nog för att stoppa den illasinnade prinsessan?

Inspirerad av populära Japanska tv-serier som Kikaida och Kamen Rider blev Super Inframan den första superhjältefilmen att produceras i Hong Kong. Det är lätt att förstå varför den blev så stor, det är en charmig och otroligt underhållande film späckad med festliga effekter och galenskaper som avlöser varandra på löpande band. Trots sin tunna och ibland knappt existerande story så är detta ett väldigt tilltalande hopkok. Jag antar att filmen riktar sig åt en yngre åldersgrupp och då är givetvis inte en avancerad handling nödvändig, men jag tror nog att även äldre människor kan finna stor glädje i den här trevliga lilla filmen.

Som förväntat bjuds vi på mängder med fighter och makalösa gummimonster som bara måste ses med egna ögon. Designern för dessa måste haft en sprudlande och annorlunda fantasi. Funkar gör de definitivt även om de framkallar mer skratt än rädsla, vilket jag förvisso tror att de alltid gjort. Deras rörelser såväl som läten är på tok omöjligt att inte le åt och så länge de visas i bild kan man räkna med ren och skär underhållning. Och så vill jag gärna veta vilket geni som kom på namnet Elzibub åt vår onda drottning. Helt klockrent och fantastiskt roligt. Det levereras mängder med sjuka grejer och dessa varvas härligt med schysst action och i regel väldigt fint koreograferade fighter. Med tanke på att skådespelarna fick bära tunga gummidräkter och dylikt under slagsmålssekvenserna så är det mäkta imponerande. Specialeffekterna har åldrats, det är uppenbart men det gör dem knappast mindre tilltalande och jag skulle inte kunna tänka mig dem med något annat utseende. De tillför ju själva charmen i det hela.

En liten raritet är att se Danny Lee i en roll som inte gestaltar en polis, han funkar lika utmärkt som stenhård superhjälte. Tyvärr ges han för lite tid utanför sin hjälte-utstyrsel, faktum är att det är under relativt få scener han får tid att agera utan den. Men gott och väl, man får istället försöka njuta av de få repliker han har, även om nu dialogerna känns allt utom seriösa och logiska. Förövrigt dök det inte upp några ansikten jag känner igen så väl och inte heller var den övriga skaran aktörer speciellt duktiga heller. Det spelar egentligen ingen större roll, den här filmen erbjuder underhållning och det får vi, och därmed är jag alltså nöjd. Vad jag inte nämnt innan är kulisserna som även de förtjänar beröm, de är fantasifulla och tillför en riktigt skön stämning. själva ingången ner till Elzibub's onda tillhåll gillade jag skarpt, precis som jag föreställt mig det.

Jag har faktiskt inte mycket mer att tillägga förutom en kort summering. Super Inframan är som ni förstått en film jag finner riktigt underhållande och detta beror främst på fighterna, monstren, kulisserna och allt som hör därtill. Skådespelarinsatserna är inget man lägger på minnet och handlingen är tämligen svag. Jag har tänkt efter rejält vilket betyg jag vill ge den, och jag har nu kommit fram till att en stark 3:a är vad den bör få. En rolig film som ni absolut inte ska se med en seriös inställning.

DVD Kritik:

Celestial ger oss återigen en mycket prisvärd utgåva. Bilden är i anamorfisk widescreen och håller förhållandevis riktigt hög kvalite rakt igenom, med undantag för ett fåtal scener. Filmens enda ljudspår är i DD.5.1 vilket är i mandarin. Jag förmodar att det är originalspåret. Textningen är i regel bra med få grammatiska fel men textrutorna är kanske lite väl små och kan därför vara svåra att följa ibland. Extramaterialet består av en trailer på filmen samt några på andra Celestial släpp. Några bildgalleri och biografier är också inkluderade, alltså inget över det vanliga. Men som sagt en prisvärd utgåva.

Av: Peter Nilsson