Recension: Surrogate Womb

Surrogate Womb (Sibaji)

Skådespelare: Kang Soo-yeon, Lee Gu-sun, Yun Yang-ha, Han Eun-jin, Bang Hie

År: 1987

Land: Sydkorea

Genre: Drama

Regi: Im Kwon-taek

Manus: Song Kil-han

Ett historiskt drama där titelns surrogatmamma är en ung kvinna som blir utvald att föda (helst) en son till överklassparet Shing Sang-gyu och hans fru Yun. Det är mannens mor och farbror som har bestämt sig för att skaffa en Sibaji (surrogatkvinna) eftersom Yun inte har lyckats föda en son ännu och familjen lever för att hedra sina förfäder och föra familjenamnet vidare och det klarar bara en son av.

Ok-nye (Kang su-yeon) är dotter till en Sibaji och tillsammans bor dom i en liten by som består av surrogatkvinnor och deras döttrar, det är söner som räknas och döttrar är ett misslyckande som kvinnorna får behålla själva. Farbrodern kommer till byn och väljer Ok-nye vilket hennes mamma inte vill men Ok-nye står på sig och lyckas fördubbla arvodet för en son och betalningen ska ske i mark.

När hon hämtas till det nya hushållet sker det med förbundna ögon så att hon inte vet vart hon är och aldrig ska kunna besöka familjen eller sonen i framtiden. Hennes mor gjorde det misstaget, efter att ha fött en son så kunde hon inte glömma honom och efter sex år träffade hon pojken och försökte ta honom med sig vilket ledde till att hon blev pryglad och förstörde ryggen. Väl framme hos Shing Sang-gyu och hans familj så börjar en rad riter tillämpas för att hon ska föda en son, bland annat ska hon hålla andan inför fullmånen tills hon nästan svimmar och dricka olika preparat. Hon får inte heller lämna sitt bevakade hus under dagtid utan måste vänta till mörkret, även det en säkerhetsåtgärd för att hon inte ska kunna återkomma senare.

Ett annat skäl till isoleringen är att mannens fru ska låtsas vara gravid när Ok-nye blir det och då går det inte för sig att sibajin syns i hushållet. Ok-nye är van att springa fritt på dagarna och har svårt att vara still och stretchar och springer runt i sitt lilla hus. Hon är dessutom stöddig och van vid att få det som hon vill, vilket leder till konfrontationer med mannens familj. Det räknas ut när hon är som mest fertil och vilka dagar som passar för sex med tanke på att det ska bli en pojke och hustrun hjälper till genom att sitta utanför huset när mannen ska ha sex med sibajin genom att berätta vad dom ska äta och även vid vilken tidpunkt på dygnet paret ska lägga sig i sängen eftersom vissa tider passar för att alstra söner.

När Ok-nye blir gravid så vill hon ha dit sin mamma och hon kommer för att hjälpa sin dotter men Ok-nye blir kär i mannen och dom träffas i hemlighet vilket leder till att mamman straffas och mannen drar sig undan för att inte förarga familjen igen. För att det säkert ska bli en pojke får hon genomgå en rad ritualer, bland annat så ska hon stå på ett varmt kastrullock och även äta rituellt. Givetvis blir det en son men det är inte så lätt att lämna bort honom som hon trodde i början, Yun hämtar barnet och kvinnorna körs bort med förbundna ögon till marken som Ok-nye fått i betalning.

Som helhet är skådespelet av högsta kvalitet, miljöerna är vackra och det gäller även hus och klädedräkter. Filmen fick en en rad olika priser när den visades på festivaler i slutet av 80-talet och den är fortfarande ett mästerverk väl värt att se.

Av: Ulf Lönn