Recension: The Ultimate Ninja

The Ultimate Ninja

Skådespelare: Bruce Baron, Stuart Smith, Sorapong Chatree, Anne Aswatep, Pedro Ernyes, Timothy Nugent, Rick Jenkins, Nai Yen Na, Zeev Foux, Roger Seller, Luck Apichart, David Chang, Richard Chit, Payak Ramnate, Peter Ramwa, Jack Wong

År: 1986

Land: Hong Kong

Genre: Martial art

Regi: Godfrey Ho Chi Keung

Manus:

En 20 år gammal fejd mellan Ronald, en älskad bybo och Roger, en hänsynslös gängledare leder till en duell med dödlig utgång. Ronald mördas och Roger tar makten över byn och sätter skräck i befolkningen med sina illasinnade undersåtar. Ronalds tre barn hamnade på olika håll efter incidenten. Jimmy, ett av barnen har spenderat 20 år för att planera den hämnd han tänker utföra på Roger. Jimmy har tränat mycket hårt och är mästerlig i Kung-Fu. Hans mål är att ta över byn och återigen låta den styras av vänliga människor. Samtidigt så har Victor, en ondskefull ninjaledare stulit en dyrbar artifakt av den rivaliserande men goda ninjaklanen, The Red Ninjas. Klanens nya ledare vid namn Charles ger sig ut för att ta tillbaka den, men kommer ensam få möta en hel arme av onda ninjor.

Godfrey Ho, mannen som kan konsten att få vilken b-film som helst att se ut som ett mästerverk i jämförelse med sina egna titlar. En fråga jag gärna skulle vilja ha svar på är varför jag ständigt envisas med att ens se hans produktioner eftersom man med säkerhet vet att ungefär 97% av hans filmer är rent skräp. Man skulle nästan kunna kalla hans talang för ett hån mot filmkonsten, åtminstone om man relaterar till de filmer där han har använt sig av s.k. Cut & Paste teknik. Det innebär att han använder sig av filmat material från ett antal olika filmer, ofta extrema lågbudgetproduktioner från länder som Thailand, Indonesien, Filipinerna och Hong Kong. Sedan filmar han själv några extra tilläggsscener vilka ofta involverar ninjor och vita män i huvudrollerna. Efter detta färdigställer han spektaklet och försöker på olika vis skapa någon form av logik. Det är onekligen ett billigt sätt att producera film på, men ja resultatet blir i allmänhet värdelöst och rent av idiotiskt.

The Ultimate Ninja tillhör denna skaran och det är i sanning en förvirrande, ologisk och pinsamt usel film med vilken Godfrey Ho när den absoluta botten. Men jag måste tyvärr medge att jag fann de första 20 minuterna måttligt underhållande. Det som visas är givetvis bedrövligt men är för stunden mäkta roande. Den hysteriska dubbningen, ljudeffekterna och ninjorna framkallade skratt efter skratt. Men sedan nådde jag gränsen då jag passerat allt det roliga och det enda som återstod var en tillsynes aldrig upphörande röra av ren dynga. Filmen innehåller två handlingar eftersom det är två olika filmer som fogats ihop. Detta medför att man inte har en aning om vad som händer. Godfrey har på ett odugligt sätt försökt väva ihop elementen men misslyckas på alla håll och kanter. Det hjälper inte att dubba dialogen och ständigt växla mellan två skilda filmer för att lura oss att det finns något sammanhang.

Precis varenda moment är genomruttet utfört och består mestadels av korkade repliker och taffliga slagsmål. Skådespelarna är i överlag tama och inlevelselösa till den grad att vaxdockor förmodligen presterat bättre. Men man kan inte neka till att de få scener som Godfrey filmat med ninjor stundtals är hejdlöst kul. Bruce Baron och Stuart Smith heter de herrar som axlar rollerna som ledare för Black Ninjas respektive Red Ninjas. Deras klädsel frambringar otaliga skratt och det är på tok omöjligt att inte le hånfullt när de träder in framför kameran. Bruce Baron ser verkligen ut att anstränga sig i sitt försök att porträttera en ondskefull klanledare men framstår mest som ett överspelande och festligt objekt. Kameraarbetet och koreografin förhåller sig ständigt i det nedre, riktigt smutsiga lagret. En blind hade garanterat lyckats fånga bättre bilder och kompositioner än de ansvariga för det här katastrofala arbetet. Fighterna domineras av skamligt koreograferade och rejält upptaktade sammandrabbningar mellan byns gäng och hjältar. Vissa av aktörerna visar små tecken på skicklighet men får aldrig någon chans att bevisa det. Ninja-fighterna inkluderar självklart de obligatoriskt kassa specialeffekterna och roar i alla fall en kort stund.

Men inget, absolut inget skulle kunna rädda det här genomusla projektet som i sin sanna form är något av det sämsta mina ögon någonsin har tvingats bevittna. Och varför jag ens orkar ödsla energi på att recensera den här smörjan är ett mysterium i sig. Blame it on Godfrey!

Av: Peter Nilsson