Recension: Why Me?

Why Me? (Hoh bit yau ngoh)

Skådespelare: Chan Ga Yee, Kent Cheng Jak Si, Olivia Cheng Man Nga, Lisa Chiao Chiao, Chow Yun Fat, Paul Chu Kong, Kara Hui Ying Hung, Peter Lai Bei Tak, Lau Kar Wing, Jamie Luk Kim Ming, Fofo Ma Seung Ngok, Ng Siu Gong, Ou-Yang Sha Fei, Sam Yuet Ming, Shing Fui On, Tien Ni, Eric Tsang Chi Wai, Wan Seung Yin, Wong Yu, Yam Choi Bo, Chin Tsi Ang, Lung Tin Sang

År: 1985

Land: Hong Kong

Genre: Drama

Regi: Kent Cheng Jak Si

Manus: Kent Cheng Jak Si, Raymond Wong Pak Ming

För mig ter det sig konstigt att Kent Cheng är ett namn det talas väldigt lite om. De gånger han nämns är det främst för hans framförande som Porky i Tsui Harks "Once Upon a Time in China". Faktum är att han även suttit i regissörsstolen ett antal gånger varav "Why Me?" är hans mest hyllade verk. Felfri är den långt ifrån och den lider av många brister gällande intriger som är utförda på ett för humoristiskt sett och som aldrig får någon vidare utveckling. Men det är Kent Chengs fantastiska rollprestation som gör detta till en ganska rörande och bitvis dramatisk upplevelse, för maken till skådespeleri har sällan skådats.

Den nyanställda socialarbetaren Koko "Olivia Cheng" får första dagen på arbetet lära sig av sin chef och pojkvän Mr. Chow "Chow Yun Fat" att känslor inte får blanda sig in med jobbet. När Koko besöker en liten by för att fullfölja ett uppdrag hon fått blåser det upp till storm och hon tvingas söka skydd i ett gammalt ruckel beläget vid stranden. I det förfallna skjulet bor en en gammal kvinna "Chiao Chiao" och hennes mentalt handikappade son Fat Cat "Kent Cheng". Vad Koko absolut inte fick göra händer nu och hon fattar tycke för Fat Cat och hans moder, hon bestämmer sig för att hjälpa dem vilket i sin tur leder till en rad incidenter. Dessutom har Koko en del personliga problem som hon också måste ta i tur med.

Filmen inleds på ett ganska humorbetonat vis där vi presenteras för huvudkaraktären Koko och hennes chef Mr. Chow. Redan från starten får man intrycket att Koko är en person som aldrig kommer lära sig regeln att låta bli känslor för sina klienter. Hon är helt enkelt för godhjärtad för något sådant. Mr. Chow däremot framstår som raka motsatsen. Något senare kommer Fat Cat in i bilden och han skildras som ett glatt barn i en vuxen mans kropp, utsatt för orättvisor och dagliga fysiska påfrestningar av byns lokala snorvalpar. Längre fram går saker som det går och Koko fattar tycke för den stackars Fat Cat och ger allt för att han ska få en rättlig utbildning. Just den här biten är genomförd hur bra som helst, historien är väldigt engagerande och man fattar direkt tycke för karaktärerna. Skådespelarna får det hela att verka ganska realistiskt vilket också stärker dramatiken i det hela. Men tyvärr så kommer det emellanåt en del moment som som inte alls hör hemma i en film som denna och förstör mycket av den fascinerande berättelse man innan fick ta del av.

Den typiska humorn som kunde ses i så gott som varje Hong Kong film oavsett genre under denna tidsperiod förstörde bitvis det realistiska intryck av filmen man skaffat sig. Det var ganska omotiverade inlägg som mest fanns där för att utöka speltiden, åtminstone kändes det så för mig. Jag ska dock inte racka ner på all humor, nej för det var en speciell liten cameo av Eric Tsang som jag bara inte kunde låta bli att småskratta åt. Han syns i rollen som Kokos mors nya man Eric. Och säg mig, kan någon egentligen inte uppskatta hans smålöjliga men oerhört underhållande lilla insats? Det jag mest grämde mig över var att filmens tre bråkmakare, varav deras ledare Ken "Shing Fui" ibland framstod som lite för snälla. Visst vem blev inte fly förbannad över hur de behandlade Fat Cat, misshandlade honom med spikbrädor och släppte ned honom från ett träd? De scenerna var väldigt jobbiga att se och personligen ansåg jag det det hela mycket stötande. Men förutom detta så tyckte jag att de gavs en slags komisk underton vilken jag inte kunde ta åt mig, på något vis.

Det starkaste filmen har att erbjuda är tveklöst Kent Cheng själv, hans osannolikt rörande insats som den handikappade Fat Cat är lätt att ta till sig i hjärtat och det märks att han porträtterar sin karaktär med stor kärlek. Alla händelser som kretsar kring honom är uppbyggda med en oerhörd effektivitet och talang och skapar en mycket tilldragande stämning. Sedan har vi olivia Cheng som också bidrar med ett mycket stabilt framförande som Koko. Konstigt nog har hon inte medverkat i så många produktioner, endast ett 10-tal mellan 80-91, något jag tycker är väldigt synd då hon här verkligen visar att hon har stor potential för att kunna bli en riktigt bra skådespelare. Chow Yun Fat som är ett av filmens största namn har egentligen inte mycket till roll, han är med då och då men man lyckas inte skaffa sig något vidare intryck av hans karaktär. I vilket fall är det en fin insats han gör och visar även början till den förmåga för skådespeleri han senare skulle utveckla. I andra roller syns bla. Chiao Chiao som Fat Cats mor, hon är definitivt mycket duktig i sin roll och sköter den med stor övertygelse. Sedan har vi Shing Fui, Eric Tsang och Paul Chu, alla i varsin värdig roll trots att de kanske inte alltid kommer så väl till pass.

Why Me? är mestadels ett ganska starkt drama som bitvis fänglsar tittaren på ett rörande vis. Kent Cheng är fenomenalt duktig och bjuder oss på ett skådespeleri av världsklass. Sanningen är att de flesta sköter sina roller med stor vördnad. Soundracket är lite småsött men passande och mycket njutbart. Tyvärr innehåller filmen också sina sämre stunder, felplacerad humor och för vänlig inställning mot vissa karaktärer, något som ger en del stunder en något för oseriös känsla. Jag rekommenderar er att se denna film så ni får ta del av Kent Chengs finaste insats som regissör hittills, men förvänta er bara inte en helt felfri film. Då finns risken att ni lämnar soffan besvikna.

Av: Peter Nilsson