Recension: Xiu Xiu: The Sent-Down Girl

Xiu Xiu: The Sent-Down Girl (Tian yu)

Skådespelare: Lu Lu, Lopsang, Qian Zheng, Gao Jie, Li Qianqian, Lu Yue, Qiao Qian, Jiang Cheng, Yang Xiaoyu, Gu Xuejun, Huri, Lik Zhizhung, Zhang Kun, Li Shijin, Jia Dong

År: 1998

Land: Kina, USA

Genre: Drama

Regi: Joan Chen

Manus: Yan Geling, Joan Chen

Första gången jag hörde talas om denna film var för så sent som ungefär en månad sedan, av en ren slump. När jag nu satte mig ner och tittade på den så hade jag fått väldigt högt ställda förväntningar, och det är ju inte alltid bra. Men gissa om den uppfyllde alla de förväntningarna och förhoppningarna!

Filmen utspelar sig i Kina under 1970-talet, närmare bestämt tar den sin början 1975 i staden Chengdu, där vi möter en vacker 15årig flicka vid namn Wen Xiu (kallad Xiu Xiu, spelad av Li Xiaolu) Hon ska åka i väg till landsbygden för att ingå i ett utbildningsprojekt som förekom i Kina under denna tid, som gick ut på att minska skillnaderna, ekonomiskt och socialt mellan storstadsborna och folk på landet. Xiu åker med på detta uppdrag och får under sitt första år hjälpa till att arbeta bland landsbygdsfolket. Hon sköter sitt arbete utmärkt och blir därför befordrad och förflyttad till ännu ödsligare marker av det s.k. Högkvarteret,. Tillsammans med den mystiske och kastrerade Lao Jin (Lopsang) ska hon leva där under ett halvår.

Xiu och Lao Jin lever under denna tid ett stillsamt och lugnt liv tillsammans i ett tält, som de med jämna mellanrum flyttar runt pga. mat- och vattenbrist, och Lao Jin blir en mentor för den unga flickan och lär henne hantera hästar och sköta djur mm. Lao Jin får under tiden känslor för Xiu som växer sig allt starkare. Xiu gör dock det inte till en hemlighet att hon har för avsikt att återvända till sin hemstad så fort hon får möjlighet. Men månaderna går, och ingen kommer och hämtar Xiu Xiu som blir mer och mer orolig och nedstämd. En dag kommer det en man från Högkvarteret till tältet och lovar, i utbyte mot sex, att han kan hjälpa Xiu att komma hem. Han påstår sig vara en viktig person som kan skaffa fram alla behövliga papper och dokument till Xiu.

Naiv som hon är går Xiu med på detta, men mannen är bara en bedragare och det dröjer inte länge tills männen stå på kö för att krypa till sängs med Xiu Xiu. Alla lovar samma sak, ingen menar det. Lao Jin kan inte göra mycket annat än att sitta och titta på dessa övergrepp, trots hans starka känslor för Xiu, för han vet att han är maktlös mot dessa män.

Filmen är utan tvekan bland det mest upprörande och gripande jag någonsin sett, och det säger inte lite. De otroliga skådepelarinsatserna av Li Xiaolu och Lopsang gör att man redan tidigt lär känna karaktärerna och känner sympati för dem. Li Xiaolu är verkligen bedårande vacker och är som klippt och skuren för denna roll.

Från att vara en glad, hoppfylld ung kvinna så vänder Xiu tvärt och blir deprimerad och inåtvänd, och filmen visar verkligen prov på hur vi människor förändras i olika situationer och av olika känslor.

Ett av filmens absolut starkaste kort är miljöerna. Joan Chen har verkligen hittat de mest otroligt vackra platser att spela in på och det är rörande vackert att titta på. Även musiken är något utöver det vanliga.

Detta är en film om övergrepp av värsta slag, men samtidigt en annorlunda och väldigt vacker kärlekshistoria mellan två människor. När eftertexterna kom så satt jag med en olustig känsla i hela kroppen och kunde inte släppa den, hade svårt att somna efteråt. Ett tips är att inte se denna som första film under en filmkväll eller liknade, filmerna efteråt kommer inte ges rättvisa. Detta är filmkonst när den når som allra högst.

Av: Christian Rasmusson