Recensioner: ...ing

...ing

Skådespelare: Lim Su-jeong, Kim Rae-won, Lee Mi-suk, Kim In-mun, Yun Chang

År: 2003

Land: Sydkorea

Genre: Romantik

Regi: Lee Eon-hie

Manus: Kim Jin

Min-ah (Im Su-jeong) är en skolflicka som under större delen av sin uppväxt legat på sjukhus och därför blivit lite folkskygg och har haft svårt att få kompisar och pojkvänner. Hennes vänsterhand är dessutom missbildad vilket hon försöker dölja genom att bära en vante. Hennes ensamstående mamma, Mi-sook, (Lee Mi-sook) vet att dottern inte har lång tid kvar och försöker göra allt för att dottern ska bli så lycklig som möjligt och det är därför hon låter dottern leva ett så normalt liv som möjligt med skola och ett någorlunda socialt liv. Allt det som inte gick när hon låg på sjukhuset. Mor och dotter står varandra väldigt nära, Min-ah kallar henne vid förnamn vilket är väldigt ovanligt i Sydkorea, och har en relation där dom kan prata om allt med varandra.

En dag flyttar det in en ung fotograf (Kim Rae-won) i lägenheten under deras och han lånar en cigarettändare av Min-ah som han inte återlämnar och även om Min-ah verkar mer besvärad av hans intresse för henne så uppmuntrar hennes mamma henne att träffa honom. Min-ah är intresserad av balett och har planer på att åka till Europa för att se riktig balett och hon får följa med Young-jae när han ska fotografera balettdansöser och han tar även ett par bilder av Min-ah stående vid barren. Hennes intresse för balett sjunker i alla fall när hon inser hur jobbigt det är.

Hon får en liten sköldpadda av Young-jae som berättar om när han var i Hawaii för ett jobb och såg stora sköldpaddor i havet. Min-ah blir alltmer intresserad av Hawaii och bestämmer sig för att hon hellre vill åka dit istället för Europa och hon och modern övertalar Young-jae att resa dit med dom senare under året. Att modern går med på resan beror ju givetvis på att hon vet att dotterns sjukdom kan ända hennes liv när som helst, vad det är för sjukdom får man aldrig klarhet i, och det är därför hon också uppmuntrar henne att umgås med fotografen. Hon vill att dottern ska leva fullt ut så mycket hon kan.

Samtidigt har hon tvivel över om hon verkligen gör rätt när hon låter Min-ah vara hemma istället för att vårdas på sjukhus där hon skulle ha tillgång till läkarhjälp dygnet runt. Men eftersom Min-ah en gång försökte begå självmord på sjukhuset så har det gjort hennes val mycket enklare. Hon jobbar på sin restaurang och skriver ner sina tankar om dottern, sjukdomen och döden i en dagbok som ligger i en väska under hennes säng.

Och själva titeln då, jo ....ing är ett suffix i presens och syftar på nuet i till exempel living, eating, sitting, loving och så vidare. Trots allt så är den inte kolsvart rätt igenom utan det finns en del humor i filmen och historien innehåller dessutom en liten vändning i slutet. När det gäller skådespeleriet så är det av högsta klass, både Im Su-jeong och Kim Rae-won är trovärdiga i sina roller men veteranen Lee Mi-sook lyser starkast i filmen.

Av: Ulf Lönn